För mig är synen av våra älsklingar, slappande under det gamla knotiga äppelträdet, sinnesbilden av skönhet och harmoni.
Att få sätta sig ned i gräset och för en stund få vara med i deras gemenskap är en fantastiskt härlig upplevelse.
Goe lille Marley som är minst i gänget men mest framåt av bohemerna.
Mr Boheme som är den största herren av dem och den av bohemerna som försöker styra de övriga herrarna i flocken.
Och till slut vackre underbara Cheyenne, som tidigare inte på något vis kunde tänka sig att äta ur handen, helt plötsligt en vacker dag bestämde sig för att det trots allt var helt ok. Nu tar han till och med äppelbitar från munnen på oss och låter oss sitta ned jämte honom när han slappar:)