Lite om oss & vår alpackahistoria

"Alpackor... vad är det för nåt & och vad sjutton har man dem till?"

Vi skulle nog vara rika om vi fått en slant  för varje gång vi fått frågan:-) Ofta har även en ruskning på huvudet följt frågan precis som om det vore ngt väldigt besynnerligt! Och vad ger man för intelligent svar på det? 

- att de är söta.

- att man blir otroligt lugn i deras närhet och omedvetet stressar ned. Omedveten mindfullness!

- att det är något magiskt att vara i deras närhet, att titta in i deras ögon som upplevs besitta en visdom som inte går att beskriva.

- att det är en förälskelse som griper tag i en och som inte går att skaka av sig. Den är där och växer sig bara starkare.

 

Detta är väl de huvudsakliga skälen till att vi bara inte kunde vara utan alpackor i vårat liv. Men är det de svaren vi gav? Nähä... här försökte vi, åtminstone till en början, förklara våra planer på ett intelligent (nåja) och rationellt (hmm) sätt med att säga typ: 

- de håller nere gräset så vi slipper att klippa.

- de är skonsamma mot marken.

- de luktar inte illa, är tysta och har toaletter.

- kan folk köpa robotgräsklippare för extremt mkt pengar kan vi få levande vackra varelser som förgyller våran lilla gård. Faktum är att vi nu sålt våran trädgårdstraktor för vad i herrans namn ska vi med den till nu när vi har alpackor!

Sanningen är ju ändå den att har alpacka förälskelsen brutit ut så kan inget hindra den. Det är nog bara så att man måste uppleva det själv för att fullt ut förstå!

Och i vanlig ordning, som det så ofta är, var det storasyster Linda som var idékläckare efter att ha sett en tysk (?!) reklamfilm. Sagt och gjort, vi åkte på ett första besök till Österlen Alpacka 2011 där vi fick träffa massor av underbara alpackor, och fick ett otroligt fint bemötande av Ann-Marie och Paul som generöst bjöd på sin kunskap och entusiasm utan att på något vis kräva ngt tillbaka. Där och då slog förälskelsen till med stor kraft. Nåja, tänkte vi först, det här blir ngt att njuta av på ålderns höst - när vi blir pensionärer och renoverat färdigt torpet! Eller hur..... sedan kom 40-års krisen när man skulle reda ut begreppen i livet:
- Vad är viktigt?
- Vilken riktning tar livet nu?
- Vad vill jag göra och hur vill jag leva?
Jaha, då var det ju bara att kapitulera. Varför vänta 25 år när vi kan njuta till fullo nu. Efter fler besök hittade vi sommaren 2013 våra "bohèmer", (dagen efter konsert med Thåström på Kronowalls vinslott faktiskt) och väntan har varit lång innan de den 27/5 2013 är redo att lämna stora flocken och flytta till oss....

 

Förutom att vara härligt förälskade i alpackor hela tiden är jag, Jenny, socionom och jobbar sedan flera år tillbaka med behandling- och förändringsarbete. Jörgen är svetsare sedan flera år tillbaka och är den som fixar det mesta här hemma. Vi är båda "asfaltsbarn" i  grunden men bor sedan 4 år tillbaka på landsbygden ca 7 km från centrala Jönköping, i ett gammalt soldattorp vi försöker få i skick att klara ytterligare ngr hundra år:)